Kort svar
Klotterskydd lönar sig när samma yta drabbas mer än ungefär en gång vartannat år. Behandlingen är en engångskostnad per yta, medan varje sanering på skyddad yta blir betydligt billigare eftersom färgen kan spolas bort med hetvatten i stället för att lösas med kraftig kemi. På en fasad som klottrats en enda gång på tio år är det däremot sällan motiverat.
Klotterskydd säljs ibland som något alla borde ha. Det stämmer inte. Det är en investering som betalar sig på utsatta ytor och är bortkastad på ytor som aldrig drabbas. Frågan är alltså inte om skyddet fungerar, utan var det ska sitta.
Hur fungerar klotterskydd?
Skyddet läggs på en ren och torr yta och bildar en barriär mellan underlaget och framtida färg. När någon klottrar hamnar sprayfärgen ovanpå barriären i stället för nere i materialets porer.
Det innebär inte att klottret försvinner av sig självt. Det innebär att saneringen blir enklare: ofta räcker hetvatten under kontrollerat tryck, i stället för kemi med lång verkningstid.
Permanent skydd eller offerskikt – vad är skillnaden?
Det finns två principer, och de passar olika underlag.
Permanenta system binder till underlaget och sitter kvar genom flera saneringar. De håller i många år och passar betong, plåt och tåliga putsfasader.
Offerskikt följer med bort vid varje sanering och läggs på nytt efteråt. De är skonsammare mot känsliga och kulturhistoriska underlag, men kräver att skyddet återställs varje gång – något som bör ingå i ett saneringsavtal, annars står ytan oskyddad efter första klottret.
När lönar det sig – och när gör det inte det?
Räkna baklänges från hur ofta ytan drabbas. Kostnaden för skyddet ska ställas mot skillnaden i saneringskostnad, multiplicerat med antalet förväntade saneringar under skyddets livslängd.
- Lönar sig nästan alltid: sockelvåningar, garageportar, miljöhus, cykelrum, tunnlar, bullerplank, baksidor mot cykelbanor och alla ytor som redan drabbats mer än en gång.
- Lönar sig ofta: entrépartier, fasadytor upp till tre meters höjd i tätbebyggt läge, skolor och idrottsanläggningar.
- Lönar sig sällan: höga fasadpartier utom räckhåll, fasader i lugna villaområden, ytor som aldrig drabbats.
Kan alla ytor skyddas?
Nej. Fuktskadade eller flagnande underlag måste åtgärdas först – ett skydd på en dålig yta låser in problemet i stället för att lösa det.
Kulturhistoriskt värdefulla fasader kräver dessutom diffusionsöppna produkter som låter fasaden andas ut fukt. Ett tätt, filmbildande skikt på fel underlag kan orsaka frostsprängning och putssläpp, alltså betydligt värre skador än klottret. Omfattas byggnaden av skyddsbestämmelser ska metoden stämmas av med förvaltare eller antikvarisk sakkunnig.
Syns skyddet på fasaden?
Ett korrekt applicerat skydd är i praktiken osynligt. På mörka och blanka underlag kan kulören uppfattas som marginellt mer mättad direkt efter behandling, men skillnaden brukar utjämnas.
Be alltid om en provyta på en mindre synlig del av fasaden om ni är osäkra. Ett seriöst företag erbjuder det utan att du behöver fråga.